MAX LUNDGREN
"Han var som en novell av sej själv -
den evigt blyge lille gossen med det stora hjärtat,
mannen som alltid ställde upp.”
Författaren Bunny Ragnerstam om Max Lundgren
Max Lundgren föddes 1937 i Landskrona. Fram till tioårsåldern bodde familjen i Kävlinge. När fadern fick arbete i Malmö som annons-ackvisitör flyttade de dit. Max Lundgren kom att leva resten av sitt liv i Malmö till sin död i maj 2005. Han var gift med Ingrid Lundgren och de fick tre barn, Anette, Charlotte och Edvin.
Lundgren studerade konst- och litteraturhistoria i Lund efter gymnasiet. 1962 debuterade han med boken ”Hunden som äntligen visslade”. För den fick Lundgren Göteborgstidningens debutantpris (prisutdelare Harry Martinson!). Genom åren kom en lång rad böcker, över sextio, de flesta för barn och ungdomar men också ett halvt dussin för vuxna. Lundgren fick också en rad utmärkelser och priser för sitt författarskap. Böcker och dramatik finns översatta till arton språk och har rönt stor framgång i hela Norden och i Europa i övrigt.
Max Lundgren valdes tidigt in i den Skånska akademien. Han var med vid bildandet av Skånes författarsällskap 1963. Han var Författarcentrums syds förste ordförande 1976-77. Var medlem av regeringens Barn- och ungdomsdelegation under 80-talet. Vid sin död satt han i juryn för Nordiska rådets litteraturpris och innehade stol nummer 15 i Barnboksakademien. Han valdes till hedersordförande i Skånes författarsällskap 2004.
Han satt i många år i styrelsen för Sveriges författarfond, han var ordförande för Sveriges författarförbund 1995-1997. Senare satt han i förbundets förhandlingsdelegation. Lundgren satt också i styrelsen för Förvaltningsstiftelsen för Public Service och engagerades i ett skede av Skolverket som skolinspektör. Det senare resulterade i flera artiklar om skolans tillstånd och även litterära skildringar som boken Dubbelspel. Lundgren var också medlem i Dramatikerförbundet.
För flera generationer av svenskar har Max Lundgrens böcker blivit kända och omtyckta inte minst böckerna om Åshöjdens bollklubb, böckerna om Benny Boxaren och boken Pojken med guldbyxorna.
Ännu fler har mött Lundgren som TV-dramatiker. TV-serier som till exempel Skånska Mord, Pojken med guldbyxorna (med Leif Krantz), Åshöjdens BK, Torntuppen och Bombi Bitt och jag bygger på Lundgrens manus. Ibland från eget originalverk ibland i form av en adaption, t e x av Fritiof Nilsson Piraten apropå Bombi Bitt.
Max Lundgren har blivit föremål för åtskilliga uppsatser i skolor och på universitet. På Bibliotekshögskolan i Borås skrevs t ex 1975 en uppsats om hans tidiga böcker och 1987 skrev Lena Kjersén Edman vid Umeå universitet en doktorsavhandling om hans författarskap.
Max Lundgren kom också att bli barnboks- och bilderboksförfatta-re. 1969 bestämde han och illustratören Fibben Hald att de skulle göra fem bilderböcker - angelägna böcker om de stora frågorna som döden och konsten. Båda tyckte nämligen att många bilderböcker ofta hade en undermålig kvalitet. 34 år senare (2003) kom den sista boken ut Den handlade om kärlek.
I allt som är skrivet om Max Lundgren vilket det är tidningsartiklar eller entusiastiska läsares reaktioner (fortfarande skriver unga läsare om sina möten med böckerna om Benny Boxaren, IFK Trumslagaren eller Åshöjden) pekas det på att Lundgren var en sann humanist som lät sina verk genomsyras av solidaritet, rättvisa och ansvar. Men för Max Lundgren var det en självklarhet:
”- Jag har tagit de svagas parti
i många böcker.
Men det är inget märkligt i det.
Det gör de flesta författare.”
Max Lundgren