"Jag tror, men är inte säker, att boken "Sommarflickan" har något ursprung eller att Max fick någon
idé till boken efter att jag varit sommarbarn hos familjen Lundgren några veckor under en sommar.
Jag växte upp som näst äldst av fyra syskon i en familj med en alkoholiserad pappa. Polisen kom ofta
och hämtade honom och de gånger de inte tog honom fick vi fly ut från lägenheten och sova hos
mammas väninnor. Sen gick man till skolan dagen efter i samma kläder och med ont i magen.
Vi var fyra trasiga ungar med en mamma som trots allt gjorde vad hon kunde utifrån sina
förutsättningar och hon var den som ändå stod för tryggheten i våra liv.
Ingrid (Lundgren) sa till mig en gång när jag var besvärlig eller trotsig av någon anledning:
- Tyck aldrig synd om dig själv.
Det fastnade i mitt huvud och det är många gånger jag tänkt på det.
Mitt liv har varit upp och ner och inte alltid lätt. Jag har alltid arbetat med människor i utsatta
situationer och alltid varit bättre på att ta hand om och haft förmågan att kunna hjälpa andra
människor mer än mig själv.
Jag har lärt mig att gå framåt och använda och utveckla min intuition och följa mitt hjärta så långt
det är möjligt. Livet böjer på nacken till en.
Max såg jag i och för sig inte så mycket av när jag var där den sommaren.
Ingrid (Lundgren) och barnen, Anette, Lotta och Lilleman (Edvin) var de som jag har mest minnen av.
De fick stå ut med en besvärlig, trotsig och asocial unge under några veckor.
Idag är jag fast anställd inom socialpsykiatrin och vet att jag befinner mig på rätt plats i livet och jag läser på distans till undersköterska. Jag fyller 60 år
till nästa år och varje dag, vecka månad och år är 100 % bonus.
Med sommarhälsningar
Gisela