Lars G. Thelestam om Gangsterfilmen
Scen ut Gangsterfilmen, SFI
Max Lundgren kom att bli min bästa vän i över 30 år. Det började med GANGSTERBOKEN. Som ganska ny i Sverige hade jag inte så noga koll på vem Max Lundgren var utan hittade boken i min kollega Jonas Cornells bokhylla.
“Gangsterboken? Vad är det för nånting? Kan man göra film på den?”
“Det kan man säkert. Du får den!”
Det blev en omtumlande läsupplevelse och en insikt om att det skulle bli svårt att göra filmmanus på en berättelse med så oerhört många viktiga bipersoner. Ett telefonsamtal till författaren gav även upplysningen att option på filmrätten var utställd för flera år framåt.
Jag hade lärt känna filmproducenten Bengt Forslund under hans tid på SF och han hade inte gett mig några större förhoppningar om samarbete. Men 1972 kom där ett brev: Nu har jag blivit produktionsansvarig på Filminstitutet och har större frihet att bestämma vilka filmer vi ska finansiera. Vad har du för förslag? Nå, jag hade sju. Jag fick snabbt svar där Bengt analyserade projekt efter projekt och fann sex olämpliga. Men sedan kom nummer sju: Gangsterboken är bra, den gör vi! Så enkelt kunde det vara på den tiden. I dag hade projektet med säkerhet fått nej av filmkonsulenterna.
Sedan flög Bengt och jag ner till Malmö. Max bodde på promenadavstånd från Bulltofta och mötte oss vid flyget, gående. Det var bara Ingrid som hade körkort på den tiden. Vi satt ner, skrev nytt optionsavtal och pratade inspelning.
“Med ledning av diverse geografiska detaljer i boken har jag listat ut att ditt fiktiva Slättköping kunde vara Kävlinge.”
“Ja, det stämmer.”
“Kan man spela in där?”
“Javisst, allting finns precis som i boken.”
Vi åkte till Kävlinge och Max förevisade stolt. Inte fan såg det ut som i boken; författarens fantasi hade lagt till åtskilligt. I praktiken var filmning i Kävlinge omöjligt. Men Bengt som befarit större delen av Sverige i jakt på miljöer visste råd.
“Jag tror Åhus kan vara nåt...”
Så vi åkte dit i en hyrd bubbla och Eureka! Där fanns allt: Gangsterns hus, Folkparken, den gamle anarkistens trädgård, Majorskans hus, ån, allt!
När manus skulle skrivas åkte vi, Max och jag, till hans land i Vallarum. Jag hade förberett dramaturgin mycket noga, stuvat om i scenföljden, eliminerat en del roller, osv. Max accepterade allt och hade bara att skriva ut dialogen, så det gick på några veckor. Min uppgift var bara att applådera varje ark som kom ur skrivmaskinen. På kvällarna stekte Max fläskkotletter och så groggade vi lite lätt; vi skulle ju vara alerta inför nästa dags arbete.
Inspelningen kom igång först våren 1974, beroende på att jag i mellantiden blev övertalad att regissera även fortsättningen på Lars Molins TV-serie Nybyggarland, som ändå kraschade till slut. Vi fick ihop en kanonensemble till Gangsterfilmen och inspelningen flöt nästan helt friktionsfritt. Jag hade emellertid gjort en rollsättningsmiss. Det finns en ung pojke i boken, som har en ganska stor roll som lärjunge till den gamle anarkisten. Jag hade hittat en grabb på en skola i Åhus och provfilmat honom och det såg bra ut. Men vid själva inspelningen låste han sig och trots många omtagningar blev resultatet helt stumt. Katastrof, vad göra?
Jag ringde Max och förklarade situationen. Max son Edvin, kallad Lillis i familjen, var vid tillfället nio år.
“Max, kan du komma till Åhus med Lillis omedelbart?”
Max vägrade:
“Aldrig att mina barn medverkar i mina filmer, bla, bla, bla...”
“Max, det är kris här, kom hit med Lillis!”
“Jag har ju sagt att blubbeliblubb, ja, ja, vi kommer klockan två...”
Och Lillis blev såklart lysande i filmen.
GANGSTERFILMEN har varit svensk tävlingsfilm i huvudserien på Berlinfestivalen, fått en finsk JUSSI för bästa utländska film, samt deltagit i festivaler i Kenya, Australien, på Nya Zeeland, Kuba, m.m.
Lars G. Thelestam
Minnen och texter
www.lundgrensforlag.se
Hemsidan om författaren MAX LUNDGREN
© HB M. Lundgrens Förlag + övriga innehavare av upphovsrätt - Malmö 2018